Längs Marieholmskanalen
Livet tycks alltid finna en utväg och en plats att utveckla sig på allt från det första encelliga livet i haven för cirka fyra miljarder år sedan till dagens mångfacetterade flercelliga organismer som i princip intagit alla nivåer på hela planeten. Dagen värld innehåller kanske tiotals- eller, till och med, hundratals miljoner olika arter varav cirka en miljon trehundra tusen är kända för vetenskapen resten återstår att upptäcka om vi med vårt sätt att leva och överförbruka jordens resurser inte utrotar dem innan vi ens får veta om deras existens. Tänk om vi alla kunde hjälpas åt att i den biologiska mångfaldens namn säkerställa denna åt kommande generationer annars är jag rädd att deras dom över oss, och vårt kortsiktiga sätt att leva, kommer att bli hård. Det är dock fortfarande möjligt att lyckas med detta men tiden arbetar tyvärr inte längre med oss utan emot oss. En mycket central vetenskaplig såväl som filosofisk frågeställning är den om hur livet en gång uppkom på jorden. Trots frågans centrala ställning i vårt medvetande vet vi mycket litet om hur det gick till, eftersom alla spår från den tid då livet började på vår jord har utplånats av meteoritnedslag och kontinentaldrift. Människans okunnighet i denna fråga har dock inte hindrat henne från att i alla tider fundera och presentera modeller över hur livet tog sin början. De flesta idéer om hur livet har uppkommit på vår planet kan sorteras in under en av fyra hypoteser, Liv är resultatet av en övernaturlig händelse som ligger bortom vår fattningsförmåga. Denna händelse anses ha sin grund i att gudar tillhöriga religioner av olika slag skapade liv. Liv, särskilt enklare former, kan uppstå spontant gång på gång ur allehanda olika material - den så kallade uralstringsteorin. Denna teori var allmänt accepterad under många århundraden, och det dröjde ända till slutet av 1800-talet innan den franske bakteriologen Louis Pasteur slutligen kunde övertyga sin samtid om att liv inte ständigt uralstras. Liv förekommer alltid där det finns materia och har varken början eller slut. Livet började samtidigt med att jorden bildades, kanske genom befruktning från rymden - den så kallade panspermihypotesen. Denna teori förklarar förekomsten av liv på jorden men ger ingen information om hur liv en gång uppstod. Liv kräver en serie av på varandra följande kemiska reaktioner för att uppstå. Flera av dessa reaktioner krävde förmodligen mycket speciella förhållanden. Det behövdes vatten, energi, katalysatorer och närvaro av de atomer som är typiska för allt liv bland annat väte, kol, kväve, fosfor och syre, dessa olika ämnen behövdes i bestämda förhållanden och former. Modern naturvetenskap rymmer i dag endast denna senaste/sista hypotes medan de övriga tre har avfärdats eller förts till andra vetenskapliga discipliner. Vi vet väldigt mycket om hur olika former av liv ser ut och fungerar och vi har en rimlig uppfattning om att livet bör ha tagit sin början på jorden för ca 4 miljarder år sedan. Men när det gäller livets uppkomst är det bara en sak vi kan vara riktigt säkra på och det är det obestridliga faktum att liv en gång uppstod. I övrigt är allt som rör livets ursprung hypotetiska modeller vilka i varierande omfattning baseras på vår kunskap om dagens livsformer. Man definierar olika kemiska miljöer, prebiotiska eller förmiljöer som kan ha funnits på jorden vid tiden före livets uppkomst. Utifrån dagens kunskap samarbetar många naturvetenskapliga discipliner för att, om möjligt, bekräfta att en föreslagen prebiotisk miljökonstruktion är rimlig. Livets villkor och begränsningar är tämligen vida. Det är rimligt att anta att livet började inom dessa gränser och att det tidiga livet hade behov som ryms inom behoven för dagens liv. Livets uppkomst måste ha varit resultatet av en serie händelser i den prebiotiska miljön, och den exakta ordningsföljden för dessa händelser är inte känd. Första steget måste dock ha varit bildningen av de organiska ämnen som är byggstenarna i allt liv, kolföreningar såsom ättiksyra, äppelsyra, citronsyra, enkla sockerarter, fettsyror och aminosyror. Nästa steg bör ha varit sammanfogandet av olika ämnen i längre kedjor, bland annat till små enkla proteiner av aminosyrorna. När så alla urcellens beståndsdelar fanns måste det till en inneslutning som gjorde det möjligt för livet att skilja på vad som var utanför den levande cellen och vad som var innanför. Den nyfödda urcellen måste sedan lära sig att kopiera sig själv för att kunna föra livet vidare. Vid denna kopiering måste all information om hur den nya cellen skall se ut också överföras. Det bör betyda att efter hand som urcellen blev mer komplicerad krävdes ett mer och mer avancerat informationssystem som kunde lagra och föra informationen om cellens uppbyggnad och funktion vidare till nästa generation, precis som vår arvsmassa gör i dag. Själva platsen för livets uppkomst föreslås vara antingen vattensamlingar på jordens yta, miljöerna i eller kring varma källor på havets botten, eller djupt nere i varma, grundvattenrika sprickor under den tidiga jordens yta eller havsbotten. De naturvetenskapliga forskarna har idag två huvudspår med många olika varianter om hur livet en gång uppstod och kanske, men bara kanske, får vi en dag svaret på frågan om hur livet uppstod.
Det vi ser framför oss är inloppet i den norra delen av Marieholmskanalen från sjön Flaten. Lik en mörk grottgång inramad av såväl säv som höga tuvor av starr och mängder med täta lövträd startar färden uppför denna märkliga och trolska kanal. Den bjuder på ett skuggspel när solen skiner som är en upplevelse i sig och dess tvära stränder med klibbalsrötter och träboasering måste ses, måste upplevas! Denna del av Gnosjö kommun bjuder på mycket vacker och säregen natur. Området har som helhet en svag lutning mot söder och är mycket kuperad och till stora delar täckt med småkullig morän med sjöar i sänkorna. Detta skiljer denna del av kommunen från den norra i så måtto att södra delen är flackare med en del sandiga jordar och stora sammanhängande områden med myrmark. Kommunens västra gräns är belägen i Nissans dalgång, där mäktiga avsättningar av isälvsmaterial i form av åsar, deltan och terrasser finns. I anslutning till dessa avsättningar och nordost om sjön Flaten finns områden med flygsanddyner. Större delen av Gnosjö kommun är annars bevuxen med mager barrskog, eftersom berggrundsunderlaget mestadels är sur gnejs. I dalgångar, huvudsakligen i anslutning till sjön Flaten och Storåns dalgång finns dock finkorniga sediment, i vissa fall lera. Här ligger därför de stora uppodlade delarna av kommunen. Store Mosse nationalpark i kommunens sydöstra del tillkom 1982 och innehåller ett antal större sjöar som är rester från den stora issjön Fornbolmen som bildades när inlandsisen så sakta smälte bort för cirka 10000 år sedan. Flaten är en av dessa sjöar medan de övriga sjöarna är Kävsjön, Häradsösjön och Horssjön, de sistnämnda ligger inom nationalparken. Bolmenissjön eller Fornbolmen är ett issjösystem i västra Småland, vilket enligt vissa forskare har existerat i samband med den senaste inlandsisens avsmältning från Sydsvenska höglandet. Den teoretiska bakgrunden bygger på att södra Smålands mer eller mindre horisontella peneplan under isavsmältningsskedet hade en svag lutning mot norr, orsakad av inlandsisens olikformiga nedpressning av jordskorpan. En stor issjö kom därvid att dämmas upp mellan iskanten i norr och högre liggande områden i söder. Fornbolmen skulle i sin största utbredning ha nått ända upp till Vätternsänkan. Den relativt begränsade utbredningen av glaciala sjösediment och svårigheten att finna kontinuerliga strandlinjer har gjort att andra forskare starkt ifrågasatt Fornbolmens existens. De glaciala sjösedimenten inom området torde i stället representera begränsade sjöbassänger och mindre, lokalt uppdämda issjöar, som existerat under olika skeden av isavsmältningen. Den olikformiga landhöjningen efter inlandsisens avsmältning har dock haft en annan viktig effekt på den forna Bolmens utveckling, sjön, som tidigare haft sitt utlopp åt nordväst förbi Reftele, har genom successiv överstjälpning mot söder fått en omläggning av utloppet till det nuvarande via Bolmån vid Skeen i söder.
Nu har vi så nått till Hillerstorps förorter och kanalen är här verkligen ett fantastiskt inslag i boendemiljön. Det är som att äga en strandtomt att få förmånen att bo vid detta spännande vatten. Här och var skulle det inte skada med en försiktig borttagning av diverse träd och buskar, allt för att öka möjligheterna till fri sikt. Att det dessutom skulle behövas en uppstädning utmed kanalen med allt ifrån trädgårdsavfall till skrot och i vissa fall till och med sopor är också en trängande nödvändighet. Strandskydd är för övrigt det lagstadgade tryggandet av allmänhetens tillträde till stränder för bad och friluftsliv. Reglerna finns främst i miljöbalken. Strandskyddet innebär förbud för markägaren att uppföra byggnader eller att sätta upp stängsel som hindrar tillträde. Skyddet gäller inom 100 meter från strandlinjen men kan utvidgas till högst 300 meter. I vissa fall kan myndighet besluta om undantag från strandskyddet.   Turism, av ordet turist, av engelska tourist, av tour för rundresa, rundvandring, benämning på människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför den vanliga omgivningen. Besökets sammanlagda vistelsetid skall vara kortare än ett år. Resans huvudsyfte skall vara annat än att utöva ett arbete som betalas av någon på platsen. Turism är även benämning på det ämne inom vilket man studerar hithörande aktiviteter och problem. Turismen tillhandahåller bland annat transporter, logi, kost, shopping och fritidssysselsättningar, den kräver organisation och marknadsföring. Den internationella turismen svarar för en stor del av världshandeln. Antalet gränspassager i världen uppgick till 70 miljoner 1960, 285 miljoner 1980 och 699 miljoner 2000. År 2000 var de största mottagarländerna i Europa Frankrike med 76 miljoner, Spanien 48 miljoner, Italien 41 miljoner och Storbritannien 25 miljoner ankommande besökare. Sverige hade cirka 2 miljoner ankommande besökare, främst från Norge och Tyskland. Trots tredje världens stora potential och attraktionskraft berörs den endast i ringa omfattning av turism. Cirka 85 % av turistströmmen går till eller kommer från OECD-länder. I industriländer är den nationella turismen större än den internationella. I Sverige är cirka 80 % av turismen nationell, och tidigare klassiska turistländer som Italien har nästan samma höga andel. De statliga övergripande turistfrågorna handhas av NUTEK, med uppgift att bland annat stärka turistnäringens utveckling. För samordning av bland annat marknadsföring av Sverige utomlands ansvarar Sveriges Rese- och Turistråd. På regional nivå svarar landstingen och kommunerna vanligen för organisationen. De lokala organisationerna drivs med allt större deltagande av näringslivet och ofta med kommunalt bidrag. Cirka 250 av landets kommuner driver eller stöder någon form av turism eller informationsverksamhet. Utbildning inom turismen förekommer på gymnasienivå på ett hundratal platser i Sverige. Högre utbildning förekommer på högskolorna i Borlänge, Kalmar och Östersund samt vid universiteten i Göteborg och Karlstad, Lund och Umeå. Turismen kan mätas med inkvarteringsstatistik och med hjälp av bland annat intervjuundersökningar. I Sverige beräknades turismen 2000 ge cirka 111 000 helårsarbeten och omsätta drygt 135 miljarder kr. Den svenska turismens andel av BNP har varit nästan oförändrad under de senaste åren med bara cirka 2,5 %. Rörligheten och efterfrågan på semesteralternativ har de senare decennierna skapat olika former av massturism och därmed sammanhängande planeringsproblem av såväl fysisk som social karaktär. Begränsad tillgång på bland annat mark, kulturella sevärdheter, badstränder, transporter och färskvatten är akuta problem för turismen och för den lokala befolkningen i många områden. Ett alternativ till den vanliga massturismen är ekoturism som bland annat ska minimera den egna miljöpåverkan och skapa medvetenhet och respekt för miljö- och kulturfrågor. Ekoturism är en form av turism som fokuserar på upplevelser av lokala ekosystem och lokal kultur. Till skillnad från den mer traditionella turismen går ekoturismens resor ofta till platser med höga naturvärden som inte tidigare exploaterats av turistindustrin. Kriterier för att något skall kallas ekoturism har ställts upp av The International Ecotourism Society som bildades 1990. Ekoturism kan enligt dessa kriterier inte bara vara en resa till en fjärran plats där exotisk natur kan upplevas, utan kopplingen mellan samhälle och natur, både globalt och lokalt, betonas. Kriterier som ställts upp för ekoturismen är att den skall minimera miljöpåverkan, skapa medvetande om och respekt för miljö- och kulturfrågor, vara positiv för bland annat naturskydd, ekonomi och lokal kontroll samt öka medvetenheten om värdlandets politiska, ekonomiska och sociala klimat. År 1996 bildades Svenska Ekoturismföreningen. För att hålla en viss standard har ekoturismorganisationer utvecklat certifieringssystem som bygger på ett antal grundläggande kriterier. I Sverige lanserades 2002 kvalitetsmärkningen Naturens Bästa av Svenska Ekoturismföreningen. Arbete pågår med att utveckla ett globalt certifieringssystem för ekoturism under namnet Sustainable Tourism Stewardship Council. Även om ekoturismen bygger på enkelhet i livsstilen medför ökade besökstal alltid ökad belastning på växt- och djurlivet och den lokala naturmiljön. Ett annat problem som kvarstår är den miljöbelastning som resor till och från resmålet utgör, särskilt gäller detta flygresor.
Göta kanal är en vattenväg mellan Mem vid Slätbaken i Östergötland och Sjötorp vid Vänern i Västergötland. Kanalen är cirka 190 kilometer lång, därav grävd kanal om cirka 87 kilometer. Tillsammans med Trollhätte kanal och Göta älv bildar Göta kanal en 390 km lång vattenväg tvärs genom Sverige. Till denna anknyter Kinda kanal vid Roxen och Säffle kanal samt Dalslands och Snäcke kanaler vid Vänern. Göta kanal går genom sjöarna Asplången, Roxen, Norrbysjön, Boren, Vättern, Bottensjön samt Viken, där den når sin högsta nivå om 91,8meter över havet. Kanalen som ägs av Domänverket genom AB Göta kanalbolag i Motala, har kallats Sveriges längsta fastighet. Kanalområdet är 118,6meter eller 200 alnar brett. Kanalen är i regel 14meter bred vid bottnen, 26meter vid ytan samt 3meter djup. Fartyg som idag tillåts trafikera kanalen får ha en största längd på 30meter, en största bredd på 7meter och ett största djupgående på 2,82meter. Den segelfria höjden är 22meter och högsta tillåtna hastighet är 5 knop. De 58 slussarna är som regel 35,63meter långa och 2,97meter djupa. Bredden i portöppningarna är 7,2–7,6meter. Genom att sidorna i slusskamrarna är bågböjda i såväl längdled som djupled är kamrarna endast 6,2–6,4meter breda vid bottnen. Kanalen är numera helt och hållet inriktad på turism och fritidsbåttrafik och har bland annat 15 gästhamnar med väl utbyggd service. Staten har, sedan den 1978 tog över AB Göta kanalbolag, satsat många miljoner på upprustningen av kanalen och en mekanisering av slussar och broar. Under en säsong, från maj till september, passerar cirka 6000 fritidsbåtar genom kanalen, som dessutom regelbundet trafikeras av cirka 15 passagerarfartyg från 8 rederier. Kanalens kapacitet bestäms av Brunnby nedre sluss, som är 0,8meter kortare än normalslussen, vattennivån i sjöarna Viken och Vättern, som ibland har understigit den stipulerade, samt väntetiderna vid slusstrappan i Berg, sydväst om Ljungsbro. Skulle något av detta vara applicerbart på ”vår egen Göta kanal”, Marieholmskanalen!?
Pråm, ordet kommer från medellågtyskans prâm och är ett ord av slaviskt ursprung. Pråmen är en flatbottnad farkost avsedd för transport av gods, vanligen avses en sådan utan egen motor. Den enklaste formen av pråm förflyttas genom dragande bogsering med bogserbåt och vajer. Genom utveckling av kopplingsanordningar för påskjutningsteknik har pråmbogsering blivit säkrare och kommit att användas inte bara i flod- och kusttrafik utan också över större öppna vatten såsom Östersjön, i några fall till och med i transocean trafik.
Såsom i en spegel, för att använda Ingemar Bergmans filmtitel och en boktitel av den amerikanska författarinnan Barbara Tuchman, ser man landskapet via vattnets spegelblanka yta och känslan av rofylld och vilande upplevelse infinner sig ganska snart när man sakta flyter fram i detta fantastiska landskap. Lyssna till tystnaden och fågelsången, hör kornas råmanden i fjärran och lukta på sommarens dofter. Låt klockan stanna en stund och glöm tidens hastighet, du kommer då att finna att livsandarna vaknar och sinnena skärps kring det som egentligen är viktigt i livet, en natur i balans ger en människa i balans ger en natur i balans, kretsloppen är så slutna för ett ögonblick, passa på att njuta. 1960-talets första år innebar en konstnärlig förnyelse av Ingemar Bergman, av många betraktad som höjdpunkten i hans konstnärsgärning. Den så kallade trilogin om Guds tystnad, med filmerna Såsom i en spegel, 1961, Nattvardsgästerna, 1963 och Tystnaden, 1963 beskriver han inte bara en religiös problematik i tre stadier utan också en stilistisk utveckling mot en alltmer asketisk, avskalad berättarform. Sålunda är filmen Tystnaden, i skarp kontrast till hans ofta mångordiga 1950-talsfilmer, bitvis helt utan dialog. En både ämnesmässig och stilistisk avrundning på trilogin kan även filmen Persona från 1966 sägas utgöra. Denna betraktas som Ingemar Bergmans märkligaste och i särklass mest radikala filmexperiment. Här driver han tillsammans med fotografen Sven Nykvists hjälp sin raffinerade närbildsestetik till fulländning och skapar en förtätad, poetiskt dubbelbottnad film, samtidigt en konstnärlig självuppgörelse och ett ifrågasättande av den psykologiska identiteten. Tuchman, Barbara, född Wertheim, levde mellan åren 1912 till 1989. Hon var en stor amerikansk historiker och journalist. Hennes genombrott som en av Amerikas mest lästa historiker kom på 1960-talet med boken, Augusti 1914, som gav henne Pulitzerpriset. Ett annat berömt arbete är boken, En fjärran spegel som gavs ut 1978. Hennes styrka var dels hennes livfulla och inträngande personbeskrivningar, dels förmågan att ta upp viktiga ämnen och följa dem över lång tid som till exempel boken, Dårskapens vägar från 1984. Jag rekommenderar dessa böcker varmt!
Upp >> Naturinventeringar, inledning >> Startsida >>